I utställningen Pinnar, sten, bark och hud utforskar Sofia Rybrand och Frida Svensson naturen som samlande, som skydd, som självporträtt. Naturen som vi respektlöst konsumerar samtidigt som vi längtar dit, till något slags ursprung och lugn. Dubbelheten i att vilja kontrollera och samtidigt vara del av. Den här önskan inte bara om att vara i den, samla på den, utan vara bland, vara en av, vara naturen.
I de nordiska länderna ses naturen ofta som en speciell och mytomspunnen plats, en fristad för rekreation, läkning och inspiration. Vi kallar oss gärna naturälskande och säger att relationen till naturen är en viktig del av vår kultur. Att vara i naturen är som att komma hem, det är en plats där du kan vara dig själv. Men vad innebär det att komma hem, att vara sig själv?

Samarbetet mellan konstnärerna föddes sommaren 2024 ur deras gemensamma fascination för pinnar, stenar och bark i relation till kroppen, huden och hur dessa material påverkar oss som människor. De två konstnärernas skilda uttryck kompletterar och samtalar med varandra i utställningsrummet.